Yogyakarta på södra Java är studenternas högborg i Indonesien. Här finns de flesta och bästa universiteten och det är hit de flesta söker sig.

Det finns rätt många olika typer av universitet och högskolor att välja mellan men ett har de gemensamt. Man måste betala. Exklusiva är ju förstås dyrare, men inte alltid bättre. Där är ju bara frågan om vilken samhällsklass man lever i och hur mycket man har råd att spendera på studierna. Det kommer studenter hit från hela Indonesien.

Wayang studerar på ett universitet som heter Janabadra och läser där Management. Ekonomi alltså. Studierna tar 4 år i anspråk och Wayang har redan läst 2 år. Det märks att allt har blivit svårare så Wayang har slutat att jobba extra och ägnar sig enbart åt studierna. Vi har lyckats att köpa en begagnad dator och på den sköter han sina studier. Wayang hävdar bestämt att Janabadra-universitetet är det bästa och jag får väl tro honom. Jag som inte har satt min fot på någon högskola.

Janabadra är ett mixat universitet där alla har möjlighet att läsa. Men det finns skolor med enbart muslimska studenter eller enbart katolska studenter och alla i olika prisklasser. Några universitet stöds av staten, men de flesta är privata. Wayang läser på full fart, heltid, och har 7 ämnen. För varje ämne betalar han Rp 22.000:- per termin (c:a 25:-) och en regristeringsavgift på c:a Rp 250.000 c:a 275:-. Sen kommer böcker till för c:a Rp 500.000 c:a 550:-. Det blir ungefär en mijon rupiah per termin, drygt tusenlappen i svenska alltså.

Det kan tyckas vara en blygsam summa för oss i Sverige men för en indonesisk familj är det oerhörda pengar förstås, med tanke på att en industriarbetare har Rp 200.000/månad. Är man en familj och bara har en lön så är det naturligtvis omöjligt att sända sina söner eller döttrar till högre utbildning. Bor man dessutom inte i Yogya så kommer övernattningskostnader till + att studenten måste ha något att äta också. I närheten av alla universitet finns ett antal "kost". Det är små studentlyor på endast 2,5 x 2,5 meter. Ett enda kalt rum. Madrass får man skaffa själv, och mandi (toalett) finns på utsidan. Ett sådant rum kostar idag c:a Rp 80.000/månad, c:a 85:-.

Jag kan garantera att uppfinningsrikedomen och kreativiteten är stor bland studenterna, för att tjäna lite pengar eller äta till en så liten kostnad som möjligt. Många studenter arbetar ju lite extra för en ytterst billig penning eller för endast mat. Å andra sidan är ju Indonesien en enda stor markand för extra arbetande människor.

Mest läser de ekonomi samt hotell- o restaurang, vilket för närvarande är svårt. Min vän Nuri tog sin akademiska examen och blev erbjuden arbete på ett dyrt och välkänt hotell här i stan. Han var tvungen att arbeta gratis i 3 månader, de kallade detta arbete för "training". Efteråt tackade de honom för hjälpen och han fick gå utan ett rött öre i lön. En annan vän, Hery, arbetar nu som kypare på Bingo Cafè till en lön av Rp 150.000, c:a 160:-/månad. 3 års utbildning på Akademin.

När man väl är färdig och fått sin "graduate", återstår förhoppningsvis ett jobb som till en början med urdålig betalning. För Wayangs del hoppas jag på bättre utdelning och kanske vi kan starta ett eget bolag och då är det ju jättebra att kunskapen finns.

Studenterna är som i alla andra länder väldigt insatta i samhällsproblemen och det är ju i Jakarta (huvudstaden) och Yogyakarta uppror och upplopp startas mot regimen, eller nu för tiden parlamentet. En lite "puch" då och då gör ingen skada, menar de. Så att de folkvalda håller sig vakna och är på alerten. Det är hårt arbete som väntar på dessa unga människor och de har ingen aning om hur framtiden kommer att bli för dem, i denna del av världen.

Yogya i april 2001
Sampai jumpa
Lennart Manning