I Yogyakarta på Java så firar man jul, många av dem är muslimer och de firar ju inte direkt Jesus födelse, utan den kommersiella delen av helgen. Jag åkte från börja till Java för att slippa julen i Sverige men i vissa fall är den värre här nere.

Wayang kom hemsläpandes med ett mangrove-träd och jag undrade i mitt stilla sinne varför. Wayang kan hitta på de mest underliga saker och människan är synnerligen kreaktiv. Av alla de torra rötterna skapade han grenar och började bygga om trädet till en...JULGRAN!!! Han visade stolt upp resultatet för experten på julgranar (mig) och väntade på en kommentar. Min mun stod fortfarande vidöppen och jag hade svårt för att stänga den. När jag hade hämtat mig sa jag:
"Men den är inte grön!"
"Grön" svarade han, synnerligen förvånad. "Varför skall den vara grön. Den skall vara full med kulor, änglar osv. Då syns ju inte trädet". Wayang är protestant.

Sen for vi ner till centrum och i ett av dessa otaliga varuhus och inhandlade julgranskulor, glitter, änglar, små paket att hänga i granen och kulört julgransbelysning. Inte en utan 3 (tre) st.
Jag sa lite försynt,: "vi måste ha bomull också." Ena ögonbrynet höjdes på Wayang i en undrande och ogillande gest.
"Till vad", svarade han kort.
"Till julgranen förstås"
"Har den ont?" frågade han med en triumferande min.
"Vi måste ha snö på grenarna" svarade jag.
Nu var det hans tur att se ut som en fisk.

Svetten lackade och det var 32 grader varmt ute. Med en halv miljon paket och kassar äntrade vi motorcykeln och for hem med en rasande fart. Wayang hade bråttom för han tyckte (och tycker) det är vansinnigt roligt med jul. Vi klädde "granen" redan den 14 december och jag hade inte mycket att säga till om. Wayang var på det klara med hur en julgran skulle se ut, à la USA. Efter 2 timmars arbete såg jag inget av det forna mangroveträdet, den hade förvandlats till en glittrande och blinkande historia. För de tre julgransbelysningarna blinkade ikapp och vårt vardagsrum började mer och mer likna ett disco.

Min bomull kom till pass och vi klädde grenarna med den. Skall sanningen fram så blev det faktiskt en jättefin gran, där den stod på ett hörnbord. Sen kom överrakning nr 2. Wayang släpade fram ytterligare ett bord som han ställde bredvid julgranen. Sen tog han fram i gömmorna en vit frigolit-skiva som fanns med när vi köpte vår kareoke-maskin. Den smulade han sönder i sina beståndsdelar tills nästan ett pulver och bredde ut det på bordet som SNÖ. Sen kom krubban fram med Josef, Maria och Jesusbarnet, samt får getter och hela övriga släkten. Han skapade en fantastisk julkrubba. Satte jag dit en sak så flyttades den omgående till ett annat ställe, så det var bättre att inte störa "konstnären" i sitt heliga arbete.

Påpekade lite försynt att det var nog ingen snö i Betlehem när Jesus föddes. I Wayangs värld är allt som är norr om Singapore
ett istäcke. Tanken är god och med små medel skapades en fin krubba och med livlig fantasi så stämmer den överens med bibeln. Vårt Jesusbarn är en neger, Josef verkar komma från yttre Mongoliet och Maria från Trinidad och Tobago. Vår herre i himlen, som är far till Jesus, verkar vara afro-afrikan, med tanke på resultatet. En upptäckt som jag nog måste hemlighålla för att inte väcka vrede från den kristna världen.

De tre vise männen såg ut som Bo Lundgren, Alf Svensson och Göran Persson. Jag putsade på Bo Lundgren och det visade sig att det var Birgitta Dahl istället. Wayang hade allt eftersom åren gick, köpt på sig allt detta och i år skall vi göra en större krubba med ännu fler prylar.

Våra indonesiska vänner som kom på besök blev ju naturligtvis alldeles hänförda av all denna prakt för något liknande hade aldrig skådats tidigare. Barnen som var med ville ju naturligtvis pilla på grejorna och jag sa på svenska: "Rör du grejorna, ungjävel, så slår jag in tänderna på dig!" med ett leende på läpparna. Underligt nog förstod de vad jag sa.

Yogya i dec 1999
Sampai jumpa
Lennart Manning