Wayang och jag bor i ett hus i centrala Yogyakarta på Java och efter indonesiskt förhållande bor vi bra. Ser man på de övriga västerlänningarna i stan så bor de betydligt större yta. Men det är ganska oväsentligt eftersom Wayang och jag stormtrivs i vårt hus.

Huset ligger på Jl. Tortodipuran i centrala staden och är en tvär gata till den mer kända Jl. Parangtritis. Gatan som senare leder ut till havet. Från vår gata leder en gång in till en stängd gård och därinne bor vi i vårt hyrda hus. Banan- och papayaträd står framför vår kakel klädda veranda. Vi har 5 rum och ett kök och de två entrèdörrarna (!) leder in till mottagningsrummet där gästerna sitter ner. Det är så i de flesta indonesiska hem. Man kommer in till finrummet med en gång och stannar i regel där. Är man inte nära vänner eller släkt hos den besökande så stannar men i finrummet och framför det man skall. Gäller vid t.ex. uppvaktningar eller liknande.

De två entrèdörrarna står alltid öppna på grund av att huset genomluftas på det viset. Bredvid finrummet har vi arbetsrummet där bl.a. vi har datorn och Wayangs arbetsplats nu när han studerar på universitetet. En bokhylla och en hörnsoffa finns i detta rum. Sen finns det ytterligare två rum som innehåller våra sängar och ett av rummen kan omedelbart göras om till gästrum när så behövs.

Sen har vi vårt vardagsrum som går i javanesisk stil. I detta fall betyder det att vi har tagit bort soffan och har enbart kuddar på golvet. Hux flux, ett javanesiskt rum. Ett lågt bord finns samt naturligtvis TV:n och stereon. Vi har också en karaoke-maskin där jag, när ingen är hemma, sjunger med min bästa Frank Sinatra-röst, "My Way" och liknande låtar. En dag kom Wayang hem tidigare från universitetet och höll sig för öronen när han kom in i rummet. Synnerligen oförskämt.

Bredvid vardagsrummet finns ett rum där vi har matsalsbordet, men vi äter för det mesta framför TV:n. Bordet används numera som upplagsplats för diverse varor och förvaringsplats för kaffebryggare, juice-mixer etc. Jag stryker kläder på denna plats. I detta rum har vi också kylskåpet och vår fantastiska vatten hållare. Den hyr vi för 20:-/mån och ger oss iskallt och hett vatten ur respektive kran. En 20 liters vattenflaska, kostar 6:- att köpa, räcker c:a en vecka. På morgonen går jag direkt och blandar Javakaffe-pulver och 1,5 sked socker i en mugg och tar hett vatten direkt. Snabbt och behändigt.

Köket har bara från början en kakelklädd bänk med en likaledes kakelklädd diskho. Man måste köpa all köksutrustning och vi har köpt en gasspis med två plattor. 1,5 kg gasflaska till spisen kostar ungefär 36:- och räcker i två månader. Vi har ingen micro eller liknande övrig köksutrustning. Vi diskar i kallt vatten, eller rättare sagt ljummet. Vattnet kommer från vår egna brunn och pumpas upp i en 50 liters (kanske 100 liter) som finns på taket. Vår diskmaskin är alltså undertecknad. Det är enda gången jag får tillträde i köket, när det gäller matlagning så är det Wayang som huserar där. Han lagar underbar god mat så det finns ingen anledning att befatta mig med detta.

Vi har även två toaletter, eller mandi, som det heter härnere. Ena mandin har en toalettsits som passar oss västerlänningar och den andra är ett stådass, så att säga. Båda toaletterna har en mandi, som är ett kar med vatten i. C:a 1x1 meter och en meter hög. Med en skopa öser man vatten över sig, man tar en mandi. Sjävfallet är mandin kakel klätt med hål i golven där vattnet lätt tar sig ut.

Längst bak i huset finns en öppen plats, fast inmurad förstås, så ingen ser in. Där står tvättmaskinen och en kran i väggen där trädgårdsslangen är kopplad till. Utrymmet har stenplattor och Wayang har anlagt en liten trädgård och en liten dam där vi har några guldfiskar. Linor är fastspända och vi hänger tvätten där. När solen lyser så torkar tvätten på ett par timmar.

Så har vi det i Yogyakarta och den sammanlagda boytan är på c:a 80 m2 så alla rum är ganska små. Men fullt tillräckligt för oss.

Yogya i juli 1999
Sampai jumpa
Lennart Manning