Välkommen/startsida
Press

Kommande resmål

Bantul-Yogyakarta tour

Jorbävningen i Java

Milde himmel - tack
Rapport 1
Rapport 2
Rapport 3
Efterskalvens tidevarv
Med motorcykel genom katastrofen
Det indonesiska traumat
Raserade förhoppningar

Indonesien

Apoteket
Att åka tåg
Att äta
Att få gäster
Att skaffa körkort
Badstränderna
Banken
Barnen
Becak
Bilfan, del 1
Bilfan, del 2
Bilfan, del 3
Bilfan, del 4
Billigaste maten i Yogya?
Bingo cafe
Bird market
Borobudur Bar
Bröllopet
Bygget
Daglig städning
Den nya bilen
Det nya samhället
Ett indonesiskt hem
Excelso cafe
Guldkantad tillvaro ?
Husbandet
Huset på berget, del 1
Huset på berget, del 2
Ikea har anlänt till Java
Indiska filmer
Indonesiskt julbord
Indonesisk julgran
Indonesisk kärleksmusik
Indonesisk tv
Jag, en skogsägare ?
Mami
Marknaden
Mataffären
Med en tvättmaskin som ryggsäck
Papillion
Pelni - färjan
Personlig rapport från tsunamin
Polisi - tv program
Rusningstrafik
Sjukhuset
Svärmorstunga
Tante lies
Tiggarna
Till parangtritis med buss
Trädgården
Trafiken
Tvätta kläder
Universitetet
Uppåt väggarna
Vildhunden
Vårt nya hem
Värdighet
Yogyakarta, min själ

Sverige

Nattbuss och schottis
En reflektion
Ett kvarts sekel
Morgondoppet
Döden går ombord
Idioten
Ett gudomligt samtal
Lennart Manning
senast uppdaterad 2008-06-07
 
BIRD MARKET
Hidden Counter

Det finns ett ställe i Yogyakarta där man kan köpa sina djur som är av olika slag. På fågelmarknaden strax bakom Kraton kan man finna precis det man önskar. Där har jag varit några gånger och det är med skräckblandad förtjusning jag är där. För det mesta mår jag illa bara av tanken och jag skall förklara närmare.

Skräckblandad förtjusning, ja det är väl att ta i. Visserligen är djuren jättesöta men de lever under fruktansvärda förhållanden. Att ta sig dit är ganska enkelt. Där huvudgatan Malioboro Street slutar uppe vid Kraton (Sultanpalatset) kan man ta en becak (som egentligen är en cykeltaxi) och med den åker man vidare till fågelmarknaden. Vid marknaden finns också Vattenpalatset som är en omtyckt turistattraktion.

Innan man går in till fågelmarknaden måste man vara förberedd rent mentalt. Det var inte jag den första gången och var därför tvungen att gå ut därifrån. Utifrån vårt sätt att se så behandlas djuren vidrigt. Små burar och många i varje bur. Varför gör de så egentligen? En förklaring är nog att vi är i tropikerna och på de flesta hem finns inget kylskåp. Därför blir djuren ett levande skafferi och när det är dags för middag så dödas djuret ifråga. Gäller mest höns och kycklingar. Synsättet går igen till de djur som hålls som sällskapsdjur.

En annan förklaring är att indoneser är som stora barn ibland. Det är roligt i början men sen glöms de bort efter ett tag. "Det är väl inte så noga", är en vanlig kommentar när man påpekar detta med djurhållning. Det är bra att vara förberedd när man går till fågelmarknaden.

Fåglarna i bur har det bra och folket tar hand om dem ganska bra. När man går in till själva marknaden kan man få se allsköns djur. Stora korgar med levande maskar och insekter som skall vara till föda för de större djuren. Man kan se apor som är bundna till kedjor, katter och hundvalpar som ligger loja i sina burar. Har de tur så står burarna i skuggan. Mat och vatten finns alltid i burarna. Man kan också köpa ormar och andra reptiler. Iguaner (från sydamerika) är väldigt populära husdjur.

Det som jag ändå reagerar mest mot är att nyfångna vilda djur är till salu. Som t.ex. vilda rovfåglar och vilda gnagare. Hade de åtminstone varit födda i fångenskap skulle man kanske knappt acceptera, men försäljningserbjudandet säger att de är vilda. På denna marknad är de flesta djur representerad, inga stora djur förstås. Samt alla tillbehör som behövs för djuren säljs här.

Förr i världen var vattenpalatset hemvist hos sultanerna. Nu är det bara ruiner som slingrar sig runt överallt och ner i underjorden. En guide är bra att ha med sig. En som kan förklara historien. En av sultanerna byggde stora "swimmingpooler" där alla hans fruar och älskarinnor badade och tillbringade sin tid. Han hade ett speciellt fönster där han kikade på sina damer och när det "rann till" så utsåg han en dam till förnöjelse. (för honom själv, kan man förmoda) Det är intressant att höra vad guiderna har att berätta om dåtidens liv och leverne. Det är som hämtat ur "Tusen och en natt". Jag får nog hålla mig tillgodo med "..en natt". (Och det är inte dumt det heller.)

Jag har haft några grupper till fågelmarknaden och några gånger har jag tagit ut folk därifrån som blivit upprörda. Tycker ändå det är viktigt att visa detta ställe. Vi lever olika i olika delar av världen. Vilket är bäst är svårt att säga, kanske vi inte skall kasta sten när vi sitter i glashus.

Vill nordbor som åker med till Indonesien se levnadsförhållande i detta land, skall man också visa hur de lever. Detta är deras sätt att se på tillvaron, de förfasar sig säkert över något i vårt sätt att leva.

Yogya i mars 1999
Sampai jumpa
Lennart Manning